Kom just hem från mina första balettklasser på några veckor eftersom jag varit sjuk och kroppen känns behagligt uttröttad. Balett är ändå en märklig konstform. Allt är så otroligt styrt men samtidigt så kreativt. Otroligt tungt men också lätt och graciöst. Man får gå igenom varenda liten muskel i kroppen, känna, sträcka jobba med. Om någon hade frågat mig om bästa tipset att lära känna sin kropp så hade jag sagt: ta en balettklass. Man tror att man har koll och koordination men så har man inte det. För när fötterna jobbar så tappar man armarna och när man äntligen fått till den där utåtvridningen så glömmer man pointa fötterna. Faktiskt är det nästintill omöjligt att tänka på något annat än kroppen under en balettklass, det är som en avancerad mindfulnessövning som dessutom ger dig himla snygga benmuskler.
Och kanske, kan man argumentera, så tvingar man in kroppen i ganska onaturliga positioner men det är liksom inte grejen. Grejen är att se något i sinnet och sedan ta sig mot att kunna göra det med kroppen. Det är en övning i disciplin. Det är också en övning i att ta små steg – börja vid stången, ta sig ut på golvet och slutligen, kanske ut på scenen.
En kollega och vän till mig jämförde nyligen balett och yoga och det är en jämförelse som även jag gör. Positioner, fokus och grace. Och så är det himla kul också!
<3 Linda
