Ganska ofta som eldartist – eller som artist över huvud taget så får man frågan ”va? x TUSEN för ett gig? Ni måste ha den sjukaste timlönen!”. Lika ofta får man höra från företag att ”Men vi tänkte oss mer att ni kanske kan dansa gratis hos oss för ni får ju massa MARKNADSFÖRING”. Marknadsföring är tydligen då lika med att folk tittar på oss, vilket folk visserligen alltid gör när vi gigar.

Missförstå mig rätt. Ibland är det befogat med tjänstebyte. Ibland funkar det att ”vi gör detta och ni gör detta och vi båda är nöjda” men allt som oftast så är det faktiskt en förlustaffär för oss.

Detta beror på att i vårt pris ingår väldigt mycket mer än de 15 minuter som vi showar på. I vårt pris ingår bland annat: många, många timmar av övande – danslektioner, eldjam, teaterlektioner och sceniska produktioner som vi har gjort ideellt. Det ingår också mycket brännsår, många säkerhetsföreläsningar och workshops som vi har gått igenom. En annan sak som är inkluderat är de timmar som showdesign och koreografi tar. Vi har valt att jobba på ett sätt som gör att varje kund får en unik show och det tar tid. Utöver detta har vi dessutom marknadsföring, administration, materialkostnader (bensin, lampolja, veke), säkerhetsrisken (höga försäkringskostnader) och scenkläder samt smink.

Allt detta ska alltså få plats i kostnaden för en show. Räkna sedan bort skatten och kvar finns i princip inget överskott, alltsomoftast faktiskt ett underskott.

Så när ni funderar på hur hög timlön vi har så kan jag garantera att den är mycket lägre än er även om vi tar 7 ooo plus moms för 15 minuter på scen.

Sen angående marknadsföringen. Det är bra att synas och höras – speciellt som nyetablerad. Det är en tunn linje mellan strategi och dumdristighet. Men generellt sett hade jag velat be er – innan ni frågar oss, är det något som ni själva skulle kunna tänka er att göra? Skulle ni kunna tänka er att måla väggar, tvätta fönster, klippa hår, baka bullar, betala räkningar eller skrivit reklamtext ett tiotal timmar för att det är bra marknadsföring?

Om inte… Varför ska vi göra det?

Detta inlägg är inte riktat mot några av de företag som vi har mer eller mindre ”ideella” överenskommelser med utan är snarare ett uttryck för en generell frustration som jag vet att jag och flera av mina kollegor känner.

Man kan inte värdera upplevelser på samma sätt som prylar. Man kan inte värdera artisters arbetsinsats efter de få minuter de spenderar på scenen.

Eller – vad tycker ni?