http://www.saatchiart.com

Dansarkroppen

Här kommer några morgonrader från Gotland.

Som elddansös och dansare över huvud taget möter man ganska mycket ideal. Inte nog med att det ska se snyggt ut på scen – kroppen ska vara funktionell också… Hålla för höga kickar, många snurrar och gig efter gig efter gig i iskyla med sådär mycket sömn emellan.

När jag och Ellie hade en av våra facebooksamtal häromdagen (prisa sociala medier när man är alldeles för långt bort från sin andra hälft) så pratade vi om just detta. Om viljan att vilja se ut som någon annan. Om viljan att kroppen skulle liksom smälta ner och bara byggas upp som den där fantastiska dansaren med perfekt utåtvridning, galen styrka som dessutom är utomjordligt vacker. Och vi pratade om varför det är en helt meningslös strävan.

Jag har den kropp jag har, den är min. Inne i den finns tusentals potentiella möjligheter och kanske några svårigheter. För att bli den bästa jag kan bli måste jag utgå från mig själv. Det är inte bara det att det är mentalt uttröttande att vilja se ut som någon annan utan det är också faktumet att om jag inte utgår från min kropp så kommer jag inte att utveckla mina förmågor fullt ut. Jag har mina erfarenheter. Min kropp har gått igenom klasser och träning och nedbrytning och uppbyggande och glädje och sorg. Det kan jag använda mig av på scen. Det är min skattkista att ta från.

Att jobba med sin kropp är att varje dag gå igenom det som finns lagrat i den. Men också de möjligheter den bjuder på. Det är ett tacksamt och ödmjukt jobb och jag är glad att det är vad jag gör. Att jobba med sin kropp är också att ständigt påminna sig om sitt center, om sina möjligheter. Något som nog hela samhället hade mått lite bättre av. För när man inser sitt eget värde så är det också lättare att möta andra i kärlek och acceptans.

hgrdr

 

Stå och sväva

Igår var jag på en jättespännande workshop på Moderna dansstudion i Malmö. Temat var stå och sväva och under ledning av John Gustavsson övade vi handbalanser och lyftteknik. Målet var känslan av sväva – sekunder i luften då man är alldeles tyngdlös. Självklart innehöll kvällen också en hel del mindre graciösa nedslag, små högar på golvet och… vad nu motsatsen till balans är. Men några sekunder i luften fick vi till och jag fick med mig många tankar om att dansa med en partner. Basen i workshopen var kontaktimprovisation. Kontaktimprovisation är en improvisationsbaserad dansform där koncept som kontakt, balans, lyft och golvarbete utforskas. Det är mjukt och nära.

They do not strive to achieve results, but rather, to meet the constantly changing physical reality with appropriate placement and energy.
Från http://www.contactimpro.org

nimkuva.100133522_stdJag är egentligen inte så inne i kontaktimprovisation utan har snarare mitt fokus i den egna balansen och den egna rörelsen. Men det var ändå roligt att utforska vad som händer när man vågar dela balanspunkten. Hur jag som inte är särskilt stor utan vidare ansträngning kan lyfta två meter långa muskulösa män – det är spännande och det är utvecklande. Det hjälper mig att utforska alla knäppa kroppsideal som finns inom dansen och gå bortom trådsmala ballerinor som kastas högt i luften av biffiga män i trikåer. Dans är ju så himla mycket mer och lyft handlar mindre om vikt och längd och mer om momentum, teknik och balans.

Och som alltid, under långa intensiva workshops, hittar jag muskler som jag vill stärka, flexibilitet jag vill öka – kroppen är ju världens bästa redskap men ibland vill min hjärna bara kunna ALLT på en gång! Så jag fortsätter lära mig lite i taget -men räkna med fler lyft i Favillas produktioner i framtiden <3

Ljus

Linda