I natt samlades hundratals människor på Lunds gator. De samlades för att ta staden tillbaka, för att visa att staden tillhör alla. Istället tog de något som massor av människor jobbat hårt för – en möjlighet att ge en del av staden till alla, gratis.
För att börja från början kanske. Vi repar i ett fantastiskt hus som heter Stenkrossen. När vi är på väg upp till vår spegelsal träffar vi alltid intressanta människor. Senast jag var där sprang jag in i några utbytesstudenter som ville ta över världen med odling – på stenkrossen lärde de barn och unga att odla enkelt. Gången innan gick jag rakt in i en litteraturfestival för barn och unga och gången innan dess krockade jag med en hel soptunneorkester som spelade samba. Vi jobbar även med ett projekt för att sprida cirkus till barn och unga och på Stenkrossen har vi fått oerhört gehör för denna idé. Vi har fått reda på att vi får använda lokalerna hur vi vill, fått koder och nycklar – möjlighet att sprida vår passion till unga.
Igår kväll var det fest i Lund – en osynlig fest skapad av människor som påstod sig tillhöra Reclaim the Streets (om de bara gjort sin research så hade de dock förstått att Reclaim the Streets står för precis det som vi försökte skapa på Stenkrossen). Bakom eventet stod Brytfest Lund. Dessa människor bestämde sig för att det var en bra idé att bryta sig in i Stenkrossens lokaler och ”ha fest”. Vilket i deras värld tydligen betydde att slå sönder möbler, porslin och fönster samt spruta senap (?!) överallt. Det känns som att vi inte har gjort något annat än att reagera hela dagen så jag skulle bara vilja ge er några utdrag ur våra känslor kring det hela…
Ur sydsvenskans artikel om händelsen:
Hur ser du på skadegörelsen?
– På vilken klubb som helst kan det finnas personer som bråkar och slåss. Det gör inte hela klubben dålig. Det finns personer som kramas på samma ställe. Detta är också en lokal som ska rivas. Så hur kan man förstöra något som ändå ska rivas?
Linda: Jo, det gör hela klubben dålig. När man bryter sig in någonstans och sedan tittar på när andra vandaliserar så spelar det ingen roll om man kramas. Stenkrossen skulle inte rivas förrän efter hela innocarnival med så många satsningar på unga och flera månader av gratis utlåning av scener. Vi som har jobbat och verkat på stenkrossen har bara jobbat för er sak: att göra lokalen tillgänglig – nu stänger ni ,som påstår er vilja öppna Lund, den.
Stenkrossen var en fantastiskt satsning på unga. En underbar plats som var öppen för alla. En av deltagarna i demonstrationen sa, enligt sydsvenskan: ”Detta är också en lokal som ska rivas. Så hur kan man förstöra något som ändå ska rivas?”. Ja, det skulle rivas vid årsskiftet, men fram tills det var det en levande lokal fylld av aktiviteter och möjligheter. Som nu är slagna i spillror.
Många fantastiska projekt är nu hemlösa, bland annat Cirkus Stenkrossen, som jag är med och driver. Projekt vars syfte hela tiden varit att öppna upp Lund och ge alla lika möjligheter att vara en del av Lunds kulturliv. Det spännande är att ni som haft ”fest” i lokalen, fest för att öppna upp Lund, ni var välkomna ni också. Det var er plats lika mycket som någon annans. Men det kräver ett visst ansvar. Att slå sönder det vi jobbat för att bygga upp – det är inte okej. Det mesta av den verksamhet som fanns på Krossen skulle flytta till ett nytt kulturhus efter Stenkrossens sista dagar. Nu finns det inte mycket att flytta.
Nästa gång ni vill ta tillbaka något, ta inte något som vi redan försöker ge till er.
Ellies facebookstatus
När unga (!) bryter sig in i och fullständigt slår sönder det kulturhus som förvaltningen och mina medarbetare skapat för just unga (!) då stannar min inre klocka. De unga ville ha brytfest. Det betyder att man reclaimar det man vill ha. Man bryter sig in var som helst. En av dem som var där säger att han vill att man ska kunna välja ett samhälle som är öppnare. För honom är det helt normalt att några kramas och några slår sönder hela huset.
Torsten Schenlaer, Lunds kulturchef
Läs mer om skadegörelsen, om kulturchefens tankar eller hur Favillas Ellie reagerade.
Och reagera! Agera! Och ge inte upp!
