Cirkusartisten Spiral delade just en intressant artikel på facebook. Artikeln handlade om hur mycket man egentligen får lov att kopiera från en koreografi och framförallt om ett väldigt specifikt fall, nämligen ”Body 2 body”.
Body 2 body är en unik cirkusakt som framfördes Stephan Choiniere and Sara Joel som en del av Cirque du Soleil’s föreställning Zumanity, 2003 i Las Vegas. Det är ett starkt nummer som med en blandning av dans och akrobatik verkligen berör. Nu har den blivit kopierad av två yngre akrobater som har tagit allt beröm men inte gett någon cred till orginalkoreograferna. Titta här:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Bqb0k4CWadQ&w=560&h=315]
Jag tror på att inspireras – men kopiera är något helt annat. Som Stephan Choiniere säger i intervjun gjord av bloggen Significant things:
When other artists are inspired by what I do it’s a validation of my creativity. It’s even okay to imitate it as a learning process. Imitation is a stage of development; it’s what we do before we find our own voice. However, imitation is no longer innocent when it’s misused for professional acclaim or profit. That’s thievery, but when an artist’s work is stolen through wrongful appropriation it’s worse than simple property theft. Not only is it parasitic at the monetary level, but the public acknowledgement and rightful honor is also robbed. Plagiarism is the word for that and it’s deceitful, dishonest and immoral.
Favilla inspireras av en massa människor – ser youtubefilmer, lånar danssteg från koreografer och andra artister vi arbetar med, lär oss av andra, lär andra. Men att kopiera ett helt nummer rakt av… det är något helt annat.
I allt skapande tror jag att människor spinner vidare på varandras idéer. Inspireras av varandra, kanske till och med lite fräckt snor en del här och var. Det är okej. Det har gjorts av konstnärer, författare och artister i alla tider. Men en bra grej i sådana fall är att berätta VEM man inspireras av. Och det finns en väldigt tydlig gräns mellan att kopiera en liten del av ett verk och hela verket och sedan dessutom inte ge någon cred till skaparna.
Det är en intressant fråga också för att allt finns på nätet nu för tiden. Det är lättare att kopiera men också lättare att avslöja.
Vad tycker ni? Var går gränsen?
Linda
