Ikväll har vi varit på operan. Malmö opera närmare bestämt, bland uppklädda pensionärer och förväntansfulla ungar har vi skådat Sveriges främsta magiker… dumdurudumdurudum… Joe Labero. Och inte nog med det, med sig hade han med sig de våghalsiga eldartisterna i Burnt Out Punks som bland annat jonglerade med brinnande motorsågar, juckade endast iklädda brinnande renhorn över de mer privata delarna samt red på brinnande käpphästar. En del nummer var inspirerande, en del motbjudande och vissa saker kunde vi nöjt titta på varandra och tänka ”hm, det där hade vi kunnat göra bättre”. Ni vet när man tittar på en föreställning och bara försvinner? Så var det att titta på Joe Labero (som för övrig fick de mest märkliga saker att försvinna). Han bjöd på högkvalité i stort och smått och med eldkonsterna från Burnt Out Punks blev det ett så himla härligt koncept. Jag menar, lyssna bara på utdraget ur programmet:
En upplevelse som kittlar alla sinnen: bensindoften, värmen från eldkloten, de väsande och fräsande flamman och den lite sotiga eftersmaken. Den inneboende kraften i illusionen, klädd i glödgad skrud.
Och en kväll som denna, i Malmö operas stolta salong kände vi oss extra stolta över att jobba som eldartister. En konst som förför, berör och hänför likväl som förgör. Som inspirerar på gator och torg, men också på operascener. Vi kände oss som hemma i den smått bensindoftande salongen och röken som omgav scenen kändes som en välbekant kuliss.
Det kanske inte är någon tillfällighet att elden alltid har fascinerat människan. Man skulle faktiskt kunna säga att det är den som gör oss till människor. Vi är den enda varelsen på planeten som kan behärska och kontrollera denna urkraft. Andra djur kan kommunicera och använda redskap men bara människan kan hantera elden.
Naturligtvis tog vi tillfället i akt att promota Favilla och elddans.se när vi ändå var där…
Ellie: ”När jag ändå är på operan måste jag passa på att elda lite”
Ellie passar på att överlämna några visitkort till Labero när vi ändå är där.
Vi hoppas att Laberos gnistrande stjärnleende mot kameran betydde ”oh ja, tänk att få jobba med Favilla” och inte ”Jag är så himla trött på att skriva autografer nu”.
Allt som allt har vi haft en magisk kväll med mycket inspiration. Pepp på att se Showen? Kolla här
ps. kände att jag behövde ge er bilden med mer än med ord…
