Vår är det! I förrgår hade Favilla sitt första rep utomhus. TJOHO! Här är vackra Ellie med sina nya ihopfällbara fans, skönheter båda två (Ellie och fansen alltså). Vi hann minsann både prata showupplägg och bättra på en gammal fanskoreografi innan våra fingrar svällde upp som prinskorvar av kylan och vi fick springa in på närmsta café. Just nu har vi två gig att förebereda – I Älmhult med Ellie och vikarie Martin och i Malmö, på salong MoeJoe tillsammans. Nytt för i år (kan man ju med fördel säga såhär i mars) är lite mer eld, långstav och magdansinspirerade handfacklenummer. Och såklart en ständigt pågående tävling om vem som får mest poäng på Fitocracy ^.^.
Den här krönikan hittade jag på aftonbladet (tryck på bilden för att komma till krönikan). Bra att någon vågar gå ut och varna för oss gycklare och gatuartister! Författarinnan fortsätter med sina kloka varningar och genomtänkta retorik i kommentarsfältet:
Men gycklare är som råttor och duvor i stadsmiljö – det ser ut att bära på orena sjukdomar. Vill helst inte röra dem heller. Kanske med en pinne om de har tuppat av…
Ibland så är det jobbigt med olika åsikter om saker och ting. Och ibland så är det ganska roligt. Just idag gav det mig ett gott skratt!
Författarinnan herself syns här bredvid och heter Malin Collin, ser ni gycklarhatet krypa ut ur ögonen på henne?
♥ Linda
Igår började min danstermin på Malmö dansakademi – himmelriket! Kroppen ömmar och sinnet blir lite konfunderat av all ny koreografi men jag känner allra mest en sprittande dansglädje. En kurs som jag vanligtvis inte brukar ta men igår testade är Acroyoga. Jag har stött på acroyoga förut på kursgårdar och spridda workshop och det är alltid lika roligt.
Acroyoga är en blandning av yoga, akrobatik och helande. Den består av en soldel (solar) med dynamiskt parakrobatiska övningar i ett lugnt men utmanande tempo, en måndel (lunar) som också görs i par men är lugnande och mer fokuserat på så kallad ”flygande massage” och slutligen den mer klassiska yogan innehållande fokus och andningsövningar.
Acroyoga är utmanande, ibland aningen läskigt men framförallt otroligt roligt. På Malmö dansakademi undervisar Nina & Boris från AcroBhakti, två fantastiskt fina människor och lärare och undervisningen sker i snabb men lyhörd takt. När Nina & Boris visar övningarna ser man hur halva gruppen tänker ”åh nej, det här kommer aldrig gå” men efter några försök med en stadig passare (någon som står bredvid och fångar om någon skulle falla) så tittar man sig omkring och inser att alla par har klarat det.
Acroyoga är lekfullt och fokuserat, lockar fram skratt såväl som kroppskänning och djupt lugn. Jag rekommenderar alla att testa!
Nina & Boris sida är: http://www.acrobhakti.com/ Mer kan man läsa här: http://www.acroyoga.org/
Bild från Nina och Boris hemsida. Fina människor!
♥ Linda
Åh, jag tittar på en av mina absoluta favoritdansvideor. Jag har testat en del i dansväg – om veckorna hinner jag oftast med några pliéer vid balettstången, några vågade moderna koreografier och ett trick eller tre på pålen (strippstången i min hall). Men La Danse Apache har jag inte testat. Än.
Så videon, tänker ni, what about it? Jo, det är Pink som slåss med en barbröstad man. Kolla här:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=yTCDVfMz15M&w=560&h=315]
Dansstilen är modern, inspirerad av en fransk gatustil vid namn La Danse Apache, eller bara Apache dans. Den födde på Paris gator i början av nittonhundratalet. Den sägs gestalta kampen mellan en prostituerad kvinna och hennes hallick, mannen kastar slår och slänger men kvinnan (som man ser i Pinks variant) slår också tillbaka. Dansstilens släktskap till Apache-indianerna är inte större än öknamnet dansarna fick för sin ”vildekultur”.
Vill ni se mer La Danse Apache så kan ni, förutom att söka på youtube så klart, bland annat ta en titt på numret ”El Tango de Roxane” i filmen Moulin Rouge för en tangoinspirerad variant eller scanna filmatiseringen av Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat” och se vad ni kan hitta.
Och varav denna plötsliga fascination för Apache? Jo, det råstarka, vackra, akrobatiska, nakna… det tilltalar varenda fiber av min kropp. Ett utmärkt exempel på hur kroppen kan användas för att uttrycka och vara känslor. Det är häftigt!!
♥ Linda
Nu tror jag minsann att jag och Ellie ligger i varsin soffa och snörvlar! Men solen skiner utanför och jag har glass i frysen så för min del är allt okej ändå. Men trots att febern knackar på dörren, näsan inte vill sluta rinna och halsen bultar i takt med andetagen sitter jag ändå med mailboxen öppen. För som egenföretagare finns inget som heter sjukdagar.
Ändå är det värt det. Att drömma om att kunna försörja sig på sin passion och faktiskt våga satsa på det. För min del spelar det i sammanhanget mindre roll att jag äter ganska mycket havregrynsgröt och bor i en sliten lägenhet i ett industriområde – det är värt det. Jag har ingen säker inkomst, inga siffror som jag kan lita på sätts in på mitt bankkonto varje månad. Men jag har varje morgon, varje dag på ett nytt sätt. Ena dagen skriver jag på tidning, andra nätverkar jag med unga entreprenörer och tredje skapar jag episka shower med Ellie.
Just nu satsar vi på en riktig festivalsommar. För vad är bättre än en magisk eldshow på en magisk skogsfestival? Så näst på tur (efter en rejäl portion glass) är minsann att övertyga Sveriges alla festivaler att boka just oss.
♥ Linda
Oh, en sån hektiskt dag. Tre koppar choklad senare är jag redo att blogga lite. Idag har vi besökt Wendela Hebbegymnasiets preparandklass för workshops och show. I fyra grupper har jag och vikare Fredrik Holmström blandat dansimprovisation med poikurs – ett riktigt lyckat koncept. Vi avslutade med en show för alla nyfikna gymnasieelever. Vi var på plats som en del av en temavecka om normer för att visa på alternativa uttryckssätt och yrken. Eleverna var superduktiga, en stor eloge till dem för att de vågade testa (och lyckades med en hel del kluriga tricks) en lyckad dag helt enkelt ❤
Jag vill skriva om dans. Om virvlande, vinande vinddrag. Om vackert. Nästa vecka ska jag tillsammans med Favillas vikarie Fredrik Holmström upp till Södertälje för att hålla workshops och show för en klass gymnasieelever. Vi ska dansa och snurra tillsammans. Och jag vill förtvivlat gärna ge dem en lustfylld upplevelse utan rädsla. Inget bedömande, inget rätt, inget fel. Såhär tycker jag:
Dans är inte: självkritiska blickar i en spegelvägg, muskler som slits så hårt att de går sönder, ett rörelsemönster att vara fast i, tafsande på en klubb, snyggast kläder, perfekt, förbestämt, utdömande, elitistiskt, bara till för vissa, att inte vara tillräcklig, att inte vara stark nog, ömmande kropp, bättre nästa gång, tröttande och pinsamt.
Dans är: gudomligt, fritt, rörande, lekfullt, obestämt, vad det vill vara, improviserat, från hjärtat, för kroppen, med kroppen, styrka, balans, delaktighet, uttryck, skönhet, fulhet, skratt, eget, tillsammans, byggande, växande och ursprungligt.
♥ Linda
Den som ändå förstod sig på hela pappersvärlden! Idag befinner jag och Linda oss på starta företag-dagen för att fylla allt luckor i vårt företagande. Tusen nya begrepp och procentsatser snurrar runt våra huvuden och gräver sig in i öronen. Jag önskar så att det fanns en liten magisk knapp som gjorde att man lärde sig allt som är klurigt.
Mitt blogginlägg om vad vi tar betalt för lockade till mycket diskussion bland kollegor på facebook. Bland kommentarerna sades bland annat:
”Man är värdig vad man anser sig vara!”
”Har man jobbat hårt och på kvalitet ska man våga ta betalt för det utan att skämmas.”
”Marknadsföring är tydligen då lika med att folk tittar på oss, vilket folk visserligen alltid gör när vi gigar.” DET är den springande punkten. Att synas är inte marknadsföring – det är vårt jobb.”
”Vi kan begära det pris vi gör (som nästan alltid är alldeles för lågt!) för att vi levererar en unik produkt som inte lätt går att ersätta med någon annan.”
Och mitt i denna debatt om hur man prissätter upplevelser (för det är en debatt utan färdiga svar, vi har ingen rekommenderad månadslön) dyker den här artikeln upp. Den heter ”Ekonomisk forskning visar att kulturen är värd mer än det vi betalar” och är publicerad på Göteborgs Universitets hemsida.
I den förklarar John Armbrecht som är forskare vid företagsekonomiska institutionen varför kultur är värd mer än det vi betalar för den.
Med värde menar John Armbrecht att om man betalar 100 kronor för en entrébiljett, men egentligen hade varit beredd att betala 300 kronor, så är värdet av besöket just 300 och inte 100 kronor.
Han menar vidare att kultur också har ett värde genom att vara tillgänglig för kommande generationer. Och att man måste ställa sig frågan ”vad ger pengarna som går till kulturen?”
Njutning? Känslostormar? En djup beröring? Kanske skulle artister prissätta sina gig först efter utförandet? God natt
Just nu sitter jag i ett kök och letar igenom hela internet efter vackra videor på eldshower och dansnummer att ha som inspiration till nästa show. Nu när bröllopsmässan är avklarad med allt vad arbete det inneburit finns det äntligen ett spelrum för kreativiteten och showskapandet, och min pepp är större än någonsin! Jag vill skapa, dansa, leka, testa gränserna för vad som är möjligt. Och jag säger samma sak till mig själv som alltid; Nästa show kommer att bli den bästa någonsin!