Det är Valborg, eldens högtid, och Favilla kommer att dela på sig. Linda beger sig upp mot Stockholm för en soloshow och jag sitter just nu på ett tåg tillsammans med vår fantastiska vän och kollega Olle Ekman, på väg till Borlänge.
Äventyret som väntar känns storslaget. Vi ska ner i en gruva. 80 meter under marken. En nollgradig temperatur året om – vilket känns avlägset nu när hela tågkupén badar i morgonsol. Showen är ett samarbete med några av Sveriges bästa eldartister under ledning av Momo och Lut från eldshow.se, läs gärna Momo’s blogginlägg om deras show på samma plats året innan (länk).
Titta in på www.aventyrsgruvan.se , och kom förbi om ni har möjlighet. Vi lovar, det kommer att bli magiskt!
Spenderade helgen i Stockholm tillsammans med min kära far för att titta på min farbrors konstutställning. På vägen upp lyckades jag googla fram att Stockholm har ett dansmuseum och blev så upphetsad över detta faktum att jag genast tog mig ditt och drog med mig min föga dansintresserade pappa. Och det var fantastiskt!
Överallt fanns små pappersmodeller av scenografier, musik startade när man öppnade små lådor och stora koreografer och dansare prydde väggarna i foto- och filmmaterial. Märkliga dräkter som har använts på scen stod utplacerade på golvet och rekvisita fanns i varje hörn. Museet innehåller mestadels verk från Rolf de Marés samling, museets grundare, – en betydande konstsamlare och ledare för svenska baletten i Paris 1920-1925.
Dansmuseet öppnade 1953 i en källare på Operan. Sedan dess har både samlingarna och verksamheten väsentligt utökats och museet hunnit med ett flertal adresser. Våren 2013 flyttade museet till Drottninggatan 17. Dansmuseets hemsida.
I källaren fanns en utställning med kostymer från Ryska Baletten som hette ”SLEEPING
BEAUTIES – DRÖMMAR OCH KOSTYMER” – jag kan ju säga att Favillas sena synätter inte är någonting i jämförelse. Det var de mest fragila handsydda dräkterna och under stod det vad de användes till för roller. Bland dessa fanns bland annat sjögräs, stjärnbild och sovande prinsessa.
Allt som allt var det ett otroligt inspirerande besök – det var som att få tillgång till en riktig liten nördskatt. Så jag rekommenderar alla glada stockholmsbesökare ett besök. Läs mer på: http://www.dansmuseet.se
På vägen därifrån lyckades vi dessutom pricka in en gatuartist som dansade som Michael Jackson och en modern dansföreställning på etnografiska museet, tjitjing!
Så jag åkte till Oslo. Alltså satt sju timmar på en buss och kom fram när mökret lagt sig och blev mött av en gammal vän och sov i en soffa. Allt detta för att göra audition till en dansskola. För att följa en dröm. För att våga. Oslo var vackert, soligt och mysigt. Lägenheten vi bodde i var fin, vännerna var fina, danssalen var stor och ljus helt utan speglar.
Jag hade nog förväntat mig lite koreografi, en aning teknik, kanske ett prov i att följa andras skapelser. Så blev det inte. Auditionen visade sig bestå av fem timmars egen skapande. Vi kravlade, flög, snurrade, gjorde koreografier helt med händerna – satte ihop nummer med människor vi aldrig träffat förut och framförde för såväl skolans lärare som de andra sökande. Det var intensivt, galet utmanande och allra mest oväntat men jag är glad för alla timmar jag har improviserat i replokaler och med eld på scen för att låta kroppen följa stundens hetta är inget nytt för mig. Det var en process, minst sagt. Ena sekunden började egot titta runt och fundera på hur mycket bättre alla andra är. Andra sekunden tog kroppen över och bara gjorde, det fanns ändå ingen spegel att titta i – ändå ingen lärare som gav respons.
Och dagen efter på intervjun med blåslagna knän och handikappande träningsvärk berättar lärarna om hur detta är en utbildning som tar sig in i din själ, drar ut det allra yttersta ärligaste uttrycket och jag satt där på golvet i danssalen och sa att jag är redo att ge mitt allra yttersta. Jag är beredd att låta kroppen tala ett tag. För det är så, det är sant. Jobbet med Favilla och elddansen har gett mig kraften tillbaka, självförtroendet tillbaka – jag kan dansa, jag kan röra mig, jag vågar. Jag kan följa den till synes omöjliga drömmen att vid 23 års ålder och ett yrkesliv som har tagit helt andra vägar börja utbilda mig till dansare. Det är min rätt.
Tvivel kommer följa, tvivel följer alltid. Men när kroppen värker sjunger hjärtat och jag är redo att söka till varenda skola i jakten på nästa steg. Det kommer bli ett äventyr. Ett svettigt, blåslaget äventyr. Som jag är redo för. Helt redo.
<3 Linda
Bilder: Auditionlokalen // Jag och Sara innan första delen av audition // Fina Viktor som vi bodde hos och det välförtjänta rödvinet // meddelande från förra årskullens elever // blåslagna knän // vacker utsikt på bussen hem
Denna video är verkligen något av det vackraste jag sett. Sättet att blanda fysisk rörelse med modern teknik och projektion är underbart. Dans, som är en väldigt ”analog” företeelse förstärks så otroligt mycket av ljus och bild. Genom att blanda bildas ett helt nytt uttryck. Det är precis så vi i Favilla jobbar – en spännande kombination av många olika discipliner och uttryck. Resultatet blir något nytt, spännande, något du aldrig sett förut. Helt unikt. Det är innovation.
Jag är skådespelare och är van vid att jobba på teaterscener där man använder sig av olika sorters teknik. Vikten av att ljussätta en scen glöms ofta bort, då en perfekt ljussatt scen är den då publiken inte märker ljussättningen. Färger, profileringar och små ljuskällor gör en sådan otrolig skillnad. Att låta en scen bada i ett färgat ljus kan förstärka uttrycket och känslan otroligt mycket.
När man jobbar med eld blir det hela lite klurigare – eld är ju ljus! I en eldshow vill man såklart lyfta fram elden, vilket görs bäst i mörker. Det är en klassisk eldshow. Men om man vågar gå steget längre och lysa upp med andra ljuskällor får man en annan upplevelse. Plötsligt får ansiktsuttryck och alla kroppens rörelser ett annat fokus. Många eldartister gömmer sig bakom elden när de levererar en show. Elden får stå i fokus, vad artisten gör spelar inte så stor roll. Det brinner, det är häftigt. Showen stannar där.
Vi jobbar inte så. Alls. Hos oss är helhetsuttrycket det viktigaste, alla konstformer ska fram! Man är betydligt mer blottad och tvingas därför leverera med en mycket högre kvalité. Det går inte att gömma sig. Vi använder eld både som en egen disciplin och som något förstärkande. Att använda eld som ljuskälla för att lyfta fram ett uttryck, eller en koreografi är otroligt effektfullt. Och annorlunda.
Många frågar oss ”Går det att göra en eldshow på dagen?”. Svaret är ja. Det går, det blir fantastiskt! Showen upplevs på ett helt annat sätt än vad den gör i mörkret. Dock är det betydligt mer ansträngande för artisten av olika anledningar. Vi jobbar hårt på att alltid leverera samma kvalité oavsett förutsättningar. Således kan vi alltid garantera er en magisk upplevelse och en fantastisk show.
I framtiden vill jag arbeta mer med projektioner. Det tycker jag är en spännande utmaning.
Kom just hem från mina första balettklasser på några veckor eftersom jag varit sjuk och kroppen känns behagligt uttröttad. Balett är ändå en märklig konstform. Allt är så otroligt styrt men samtidigt så kreativt. Otroligt tungt men också lätt och graciöst. Man får gå igenom varenda liten muskel i kroppen, känna, sträcka jobba med. Om någon hade frågat mig om bästa tipset att lära känna sin kropp så hade jag sagt: ta en balettklass. Man tror att man har koll och koordination men så har man inte det. För när fötterna jobbar så tappar man armarna och när man äntligen fått till den där utåtvridningen så glömmer man pointa fötterna. Faktiskt är det nästintill omöjligt att tänka på något annat än kroppen under en balettklass, det är som en avancerad mindfulnessövning som dessutom ger dig himla snygga benmuskler.
Och kanske, kan man argumentera, så tvingar man in kroppen i ganska onaturliga positioner men det är liksom inte grejen. Grejen är att se något i sinnet och sedan ta sig mot att kunna göra det med kroppen. Det är en övning i disciplin. Det är också en övning i att ta små steg – börja vid stången, ta sig ut på golvet och slutligen, kanske ut på scenen.
En kollega och vän till mig jämförde nyligen balett och yoga och det är en jämförelse som även jag gör. Positioner, fokus och grace. Och så är det himla kul också!
Ikväll har vi varit på operan. Malmö opera närmare bestämt, bland uppklädda pensionärer och förväntansfulla ungar har vi skådat Sveriges främsta magiker… dumdurudumdurudum… Joe Labero. Och inte nog med det, med sig hade han med sig de våghalsiga eldartisterna i Burnt Out Punks som bland annat jonglerade med brinnande motorsågar, juckade endast iklädda brinnande renhorn över de mer privata delarna samt red på brinnande käpphästar. En del nummer var inspirerande, en del motbjudande och vissa saker kunde vi nöjt titta på varandra och tänka ”hm, det där hade vi kunnat göra bättre”. Ni vet när man tittar på en föreställning och bara försvinner? Så var det att titta på Joe Labero (som för övrig fick de mest märkliga saker att försvinna). Han bjöd på högkvalité i stort och smått och med eldkonsterna från Burnt Out Punks blev det ett så himla härligt koncept. Jag menar, lyssna bara på utdraget ur programmet:
En upplevelse som kittlar alla sinnen: bensindoften, värmen från eldkloten, de väsande och fräsande flamman och den lite sotiga eftersmaken. Den inneboende kraften i illusionen, klädd i glödgad skrud.
Och en kväll som denna, i Malmö operas stolta salong kände vi oss extra stolta över att jobba som eldartister. En konst som förför, berör och hänför likväl som förgör. Som inspirerar på gator och torg, men också på operascener. Vi kände oss som hemma i den smått bensindoftande salongen och röken som omgav scenen kändes som en välbekant kuliss.
Det kanske inte är någon tillfällighet att elden alltid har fascinerat människan. Man skulle faktiskt kunna säga att det är den som gör oss till människor. Vi är den enda varelsen på planeten som kan behärska och kontrollera denna urkraft. Andra djur kan kommunicera och använda redskap men bara människan kan hantera elden.
Naturligtvis tog vi tillfället i akt att promota Favilla och elddans.se när vi ändå var där…
Ellie: ”När jag ändå är på operan måste jag passa på att elda lite”
Ellie passar på att överlämna några visitkort till Labero när vi ändå är där.
Vi hoppas att Laberos gnistrande stjärnleende mot kameran betydde ”oh ja, tänk att få jobba med Favilla” och inte ”Jag är så himla trött på att skriva autografer nu”.
Allt som allt har vi haft en magisk kväll med mycket inspiration. Pepp på att se Showen? Kolla här
ps. kände att jag behövde ge er bilden med mer än med ord…
I helgen har vi årets första bröllopsshow. Bröllop är alltid lite extra roliga att göra – att få dela någons speciella dag och få uppträda i kärlekens tecken är alltid lika givande. Eftersom vi alltid skräddarsyr våra shower så ser alla bröllopsshower olika ut men gemensamt för dem är att vi försöker hitta något som är unikt för brudparet. Det kan vara en låt som är ”deras låt”, en musikgenre som binder dem samman eller ett tema för bröllopet. Vi har gjort allt från ”hellre fartfyllt än fint” till alla möjliga olika låtstilar. Vi har showat utanför kyrkan, inne på festen, vi har överraskat brudparet med deras favoritsång och blivit bokade av omtänksamma familjemedlemmar, vänner och toastmasters. Vi har skålat för välgång och lycka och eftersom vi båda två är hopplösa romantiker till och med fällt en tår eller två under showen. Vi har mött alla möjliga olika traditioner, hälsat på svärföräldrar och kusiner – hört många vackra historier om hur människor träffades. Vi älskar helt enkelt bröllopsshower.
Att ha en eldshow på sitt bröllop är något som de flesta människor inte riktigt tänker på – men faktum är att eld har använts i bröllopsceremonier i hundratals år. Till exempel under hinduiska bröllop så spelar elden en mycket central roll…
The highlight is ’Saptapadi’, also called the ’Seven Steps’. Here, traditionally the bride’s sari is tied to the groom’s kurta, or a sari shawl might be draped from his shoulder to her sari. He leads, her pinky linked with his pinky, in seven steps around the fire, as the priest chants the seven blessings or vows for a strong union. By walking around the fire they are agreeing to these. With each step, they throw small bits of puffed rice into the fire, representing prosperity in their new life together. This is considered the most important part of the ceremony, it seals the bond forever.
Eld är en otroligt kraftfull symbol och en eldshow ger bröllopet det där lilla extra. Vi ser fram emot helgen och hoppas på många fler bröllopsbokningar under året.
Så är det faktiskt. Ni kanske undrar varför vi aldrig bloggar nuförtiden? Jo för att vi är alldeles upptagna med att showa, sy scenkläder, repa koreografi, redigera bilder och precis allt annat som hör eldshower till. Vintern 2013 är den galnaste säsongen i Favillas historia och det är så roligt! Vi har bland annat…
– Eldat på Kulturen i Lunds spökvandring – Gjort en magisk invigningsshow till Malmös julfirande – Eldat på Smålands kulturfestival i magiska Tenhult – Invigt en ny peaugoutmodell (säkert felstavat!) i Linköping – Gjort en massa shower på Malmös gator – Satt ihop en hejdundrande Luciashow med fyra av Sveriges bästa eldartister – Invigt Diös station i Småland – Showat på Gunnebo slott i Mölndal två helger i november och än är det inte slut… Imorgon ser ni oss på Gustav Adolfs torg i Malmö, likaså nästa helg och den 27e december är vi hos Sjöbos friluftsfrämjande.
Kom och dela vinterns häftigaste upplevelse! (scroll down for information in english)
Tillsammans med eldartisterna Olle Ekman, Johannes Holm, Samuel Eiriksson och Paul Jönsson tolkar Favilla – magiska eldshower legenden om Lucia och skapar en ljussaga utan like.
Kom och se oss berätta historien om en kvinna som övervann både sin egen och omvärldens rädsla med ljusets krafter. Vi utlovar 25 fantastiska minuter med eld, dans, akrobatik, teater och kroppskonst.
Så kom och titta den 12 december (obs dagen innan Lucia) klockan 17:30 på Gustav Adolfs Torg i Malmö. Det är helt gratis och en del av Malmö Stads julfirande (www.malmotown.com).
hoppas vi ses där!
~ ~ ~ ~ ~~
Together with fireperformers Olle Ekman, Johannes Holm, Samuel Eiriksson and Paul Jönsson will Favilla – magiska eldshower give you our version of the legend och Lucia – the saint of light.
Come and see us tell the story about a woman who found her inner strength and chocked her surroundings.
The show is free and a part of Malmö stads christmas programme (www.malmotown.com). Don’t miss it ♥
Dansmuseet öppnade 1953 i en källare på Operan. Sedan dess har både samlingarna och verksamheten väsentligt utökats och museet hunnit med ett flertal adresser. Våren 2013 flyttade museet till Drottninggatan 17. Dansmuseets hemsida.
