En magisk Earth Hour

Magisk EldshowI lördags tog jag och Ellie vårt pick och pack och tog oss, via replokal, sminkaffär och lunchställe, till Helsingborg. Med stavar instoppade på de konstigaste ställen och ljudlådor, rullväskor, lampolja och eldredskap huller om buller omkring oss nådde vi slutligen vårt mål – Dunkers kulturhus (och ja, på vägen slog vi till en massa människor med stavarna och fick hjälp av andra främmande människor att bära). Anledningen till att vi gick igenom all denna styrketräning var det fantastiska evenemanget Earth Hour.

 

WWF Earth Hour är världens största miljömanifestation då hundratals miljoner människor världen över visar sitt engagemang för klimatet genom att släcka ljuset under en timme. Släckningen är en politisk symbolhandling som skickar en viktig signal till makthavarna om att ta klimatförändringarna på allvar. Stort tack till alla som deltog i Earth Hour och släckte för en ljusare framtid!

Magisk EldshowHelsingborgs Stad hade tillsammans med kulturhuset bestämt sig för att fira denna timme på ett föredömligt sätt. Med tal, underhållning, konserter, dans, trummor, drillflickor och allra bäst… två magiska eldshower med Favilla.

Förutom en liten incident med ett par borttappade handledsskydd (det var Lindas fel och ja, det är Linda som skriver) så gick showerna som smort och det var ett sant nöje att få dansa, elda och virvla för Helsingborgspubliken som verkade uppskatta våra konster. När fackeltåget sedan gett sig iväg genom ett nedsläckt Helsingborg fick vi andas ut i vår loge (tills en galen vakt kom som ville få ut oss och komma hem till varje pris, men det är en annan historia) och njuta lite av den nedsläckta timmen vi också.

En perfekt lördag med andra ord.

magisk eldshowOch dagen efter var det direkt till rep med Equilibrium-projektet där jag (Linda) lyckades med konsten att faceplanta asfalten hela två gånger… sämre kan man ha det, en helt vanlig söndag. Och nu är det bara att sätta igång arbetet inför nästa show, vi har faktiskt världens bästa jobb. Det är värt att säga hundra gånger om.

SE DELAR AV SHOWEN HÄR

Puss!

Copycats

Cirkusartisten Spiral delade just en intressant artikel på facebook. Artikeln handlade om hur mycket man egentligen får lov att kopiera från en koreografi och framförallt om ett väldigt specifikt fall, nämligen ”Body 2 body”.

Body 2 body är en unik cirkusakt som framfördes Stephan Choiniere and Sara Joel som en del av Cirque du Soleil’s föreställning Zumanity, 2003 i Las Vegas. Det är ett starkt nummer som med en blandning av dans och akrobatik verkligen berör. Nu har den blivit kopierad av två yngre akrobater som har tagit allt beröm men inte gett någon cred till orginalkoreograferna. Titta här:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Bqb0k4CWadQ&w=560&h=315]

Jag tror på att inspireras – men kopiera är något helt annat. Som Stephan Choiniere säger i intervjun gjord av bloggen Significant things:

When other artists are inspired by what I do it’s a validation of my creativity. It’s even okay to imitate it as a learning process. Imitation is a stage of development; it’s what we do before we find our own voice. However, imitation is no longer innocent when it’s misused for professional acclaim or profit. That’s thievery, but when an artist’s work is stolen through wrongful appropriation it’s worse than simple property theft. Not only is it parasitic at the monetary level, but the public acknowledgement and rightful honor is also robbed. Plagiarism is the word for that and it’s deceitful, dishonest and immoral.

CantileverComparison

Favilla inspireras av en massa människor – ser youtubefilmer, lånar danssteg från koreografer och andra artister vi arbetar med, lär oss av andra, lär andra. Men att kopiera ett helt nummer rakt av… det är något helt annat.

I allt skapande tror jag att människor spinner vidare på varandras idéer. Inspireras av varandra, kanske till och med lite fräckt snor en del här och var. Det är okej. Det har gjorts av konstnärer, författare och artister i alla tider. Men en bra grej i sådana fall är att berätta VEM man inspireras av. Och det finns en väldigt tydlig gräns mellan att kopiera en liten del av ett verk och hela verket och sedan dessutom inte ge någon cred till skaparna.

Det är en intressant fråga också för att allt finns på nätet nu för tiden. Det är lättare att kopiera men också lättare att avslöja.

 

Vad tycker ni? Var går gränsen?

Linda